Nu är lilla Grazza vårfin.
Ut i solen ska vi gå.
Ändrade lite i mönstret(som vanligt)
Inga knappar under magen,sydde ihop tröjan,virkad mudd runt benen istället för stickat.
Grazza bryr sej inte om man drar något över huvudet på henne.
Grazza är redo för höststormarna.Hon gillar inte när det blåser.Italienarna har ju sina höron vikta utåt så det är fritt fram för blåsten att ta sej in.Hon går och skakar på huvudet hela tiden när det blåser,man skulle kunna tro att en insekt har förirrat sej in i hennes öron.Har förståss ingen aning om vad hon tycker om att ha en mössa på huvudet,hon märker nog fördelen sen när hon kommer ut i blåsten.Hon har aldrig sett generad ut när man klär på henne på vintern.Det är helt annat med hennes son Ozzi,på honom ser man direkt,han ser verkligen generad ut ,hänger med huvudet precis som att han skulle säja-vad har jag gjort för ofog för att förkäna denna behandling.
Klar för en promenad. Han gillar inte så värst att bli påklädd,men är det - 10 ute så då är det bara till att stå ut.
Ossi är inte så värst förtjust i att posera som modell. Stickad efter samma modell som den gråmelerade.
Douglas är 10 veckor på den här bilden.Syrrans ögonsten nya "barnbarnet"en Staffordshire bullterrier.Hundar växer fort...det vet man ju.








